Gleeeeest

Får väl erkänna att det är mycket nu med två barn, sambo, jobb oftast till 20 vilket innebär hemma 21 ca, sekreterare i bostadsrättsföreningen, och en hel del övriga projekt. Tråkigt nog har bloggen förvandlats till någon slags dagbok.
Jag sim är intresserad av så mycket och jag som är så kreativ. Stressen hämmar dock det kreativa.
Satt och pratade med E igår morse över en kopp kaffe. Jag har en sådan där olustig känsla i kroppen. En rastlös känsla av att det är något som gör mig nervös och osäker på mig själv och vad jag klarar av. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det känns obehagligt. Jag skulle vilja benämna det sammanfattande som STRESSMAGE men om någon känner igen sig- Feel free to tell me.

Nu känner jag att jag måste landa i detta med jobb, knappt träffa barnen och bara bortse från det helt enkelt. Annars kommer det aldrig att funka.

Slogs av en sådan chockartad migränattack från helvetet i tisdags. Började redan på jobbet i måndags när jag fick riktigt dunkande huvudvärk. Väntade tyvärr lite länge för att se om det skulle gå över. Då kom illamåendet och tog genast diklofenak. Hjälpte ingenting dessvärre och mådde riktigt pyton. Jag har aldrig mått så av migränen men så fort jag var hemma kl 19 gick jag och lade mig riktigt risig. Vaknade 7 i tisdags med samma symptom. I onsdags var jag fot for fight igen som tur var.

Nej nu får det räcka med mina selfpityhistorier..

Nästa vecka blir det nån dag ledig och nya tag helt enkelt.

Ha en trevlig helg- nu ska jag in i bunkern!!!!!

- KLARA -