13.11.11

1st thing - 1st day- the blog's purpose


När man får möjlighet att berätta 8 slumpmässiga saker om sig själv tänker man ju till ett tag... Vad är ens intressant om mig? Varför läser folk det här? Ska jag ens svara på uppgiften?
Det är precis det denna blogg handlar om. Jag har nog använt den genom åren för att visa lite vem jag är, hur jag tänker, vad jag gör och vad jag står för.
Bloggen började helt enkelt som ett sätt att projektera min vardag med Elise för mina föräldrar nere i Frankrike. Man förlorar så mycket vardag att man ville på något enklare sätt skapa en virtuell daglig kontakt oss emellan. Medan bloggen utvecklades, utvecklades både mina tankar kring att starta eget, skaffa ett barn till, flytt, mm... Mitt intresse för inredning och design har alltid funnits där men självklart har det mognat under tidens gång.
Men bloggen blev mer och mer en mix mellan inspiration, exklamation och en arena för åsiktsuttryckning. Jag har fått höra från väldigt många olika parter att min blogg sticker i ögonen och att "det kan du inte skriva" osv... Men JO det kan jag. Sålänge man visar människor hänsyn och respekt och inte dömer ut någon så tycker jag att jag kan få berätta både om vardagliga ting, åsikter men även om känsliga och personliga händelser i sitt liv.
När jag har nämnt att jag inte är någon lekmamma, pratat om separationen och känslorna gentemot de berörda som kommer som följd, om släkt och vänner, sjukdomar, dödsbesked men även om glada händelser som kanske sticker i ögonen på folk eftersom man anses vara bortskämd. Avundsjukan från människor runt omkring som inte klarar av att kommentera när något roligt händer i ens liv, allt skitsnack som kan cirkulerar i bakgrunden för att nyfikna läser bloggen och gör egna tolkningar utan att fråga mig direkt, men även ett otroligt stöd som kommer från nära och okända människor som bara finns och stöttar. Bloggen är mitt vardagliga projekt där jag får välja var, när, hur jag skriver och uttrycker min känslor.
Tack än en gång Helena för att du uppmärksammar Pippivogel som en del av mig helt enkelt!



When you get the opportunity to tell 8 random things about yourself  you've got to stop and think for a while ... What is even interesting about me? Why do people read this? Should I even respond to the task?
That's exactly what this blog is about. I have probably used it over the years to show a bit of who I am, how I think, what I do and what I stand for.
The blog has evolved my thoughts on starting my own firm, get a second baby, moving, etc ... My interest for interior design has always been there but obviously it has matured over time.
But the blog has become progressively a mix of inspiration, EXCLAMATION and a forum for spreading my opinions. I have heard from so many different people that my blog is way too expressive and that "you can not write like that", etc. ... Oh yes I can. As long as you show people respect and don't condemn anyone, I think I can tell you about everyday happenings, opinions, but also about sensitive and personal events in my life.
As I have mentioned I am not a playing mum (meaning that I am not the one to sit on the floor for hours playing with my kids), talked about the separation and feelings towards the concerned people, the family and friends, illness, deaths, but also about happy events. Envy of people around who are unable to comment when something great happens in your life, all bullshit that can circulate in the background for the curious to view the blog and make your own interpretations, without asking me directly, but also an incredible support that comes from close and unknown people who are just there and support. The blog is my everyday project where I get to choose where, when, how to write and express my feelings.
Thanks again Helena for your award and for giving Pippivogel such a great attention!!!

2 comments:

24seven by [bo:bakk] said...

Jag känner sååå igen det där du beskriver. Nyfikna läsare som egentligen bara vill gotta sig i andra människors elände. Och inte ett enda hejarop så långt örat kan nå när man man behöver det och heller inte när man verkligen förtjänar det. Missunnsamhet i ett nötskal. Jag resonerar som så, precis som du också säger, att bloggen är ett jättebra forum att få sagt det man vill säga, räta ut frågetecken och jag vill ABSOLUT inte stå tillbaka i mina uttalande. Klart som fan man skriver vad man vill. Det är ju jag själv och ingen annan som får stå för de orden. Och det gör jag så gärna. Prata på du bara, säg va som faller dig in. Är det nåt man lärt sig i livets hårda skola är det att man aldrig någonsin kan vara all till lags och det finns alltid nån liten gnällspik som gör skäl för sitt namn. Och dem måste man skita i. Även om det är svårt.

Och du, jag är faktiskt född i Malmö. Bodde på Ystadgatan tills jag var 3 år sen flyttade vi till Bjärred. :)

Ha det bra och viva la yttrandefrihet!;)

Kram!

Förresten, fonten har jag inte gjort själv. Så avancerad är jag absolut inte. Jag laddade ner den på dafont.com. Finns hur mycket fina gratisfonter som helst!

Over and out.

Sara Nilsson said...

Hade skrivit ett låååångt meddelande men då la internetuppkopplingen av...Grrr! ;)Ville så gärna kommentera och skriva att jag tycker om det jag hittills har läst även om jag precis fått din bloggadress och börjat följa dig. Fortsätt skriva om inredningstips, skojiga och tråkiga livshändelser...ja what ever. Skönt med någon som är ärlig och sig själv. Rock on. Kram från Sara Nilsson