still fighting inside

Kämpar fortfarande med det mesta inombords. Var natt är en pina där man inte kan sova ordentligt, var morgon är man fortfarande trött för det är mycket som maler i huvudet. Det är många tankar som far omkring. Att se sin dotter gråta utan att gråta, bara se en massa tårar rinna ner för kinderna samtidigt som hon frågar upprepande VARFÖR? Ja, varför egentligen. Det är inget man kan svara på i ett blogginlägg.
Där går min gräns för det personliga. Vissa saker måste man få hålla privat helt enkelt.
Men det är mycket just nu och tre veckors semester lär man inte känna av. En har redan passerat förbi och helgen lär mest bestå av ommålning av Pärlan.
Vill också ha ett hem till barnen när de kommer nästa vecka. Det känns väldigt viktigt i mina ögon. Nu är det otroligt skönt att man vet att de alltid kommer ha det fantastiskt bra den veckan de inte bor med mig. Det är en trygghet som jag har som inte alla mammor har. Det är även stolthet från min sida, att ha valt rätt pappa till mina barn. Att veta att deras pappa är världens bästa pappa som alltid tar väl hand om dem.
Men det är skönt att vi har den relationen.
Vänskapsrelationers djup visas dock i dessa situationer. Det är en hel del besvikelse inblandat och känns mest sorgligt att detta skulle behövas för att jag skulle få reda på vem som är mina vänner, vem som var våra vänner och vem som var hans vänner. Det är tydligen fel att säga att vissa har valt sida men den känslan kan ingen ta ifrån mig... Kvar återstår mina närmsta vänner och mina närmsta kollegor dem är jag otroligt tacksam för.
__________________________________________________________________________________

Still struggling with everything inside. Every night is a pain where you can not sleep properly, each morning you're still tired because the brain can't relax properly. To see your daughter cry without weeping, just see a lot of tears flowing down her cheeks as she asks repeatedly WHY? Yes, why really. It is not in a blog post I will answer to that question.


There goes my limit on the personal. Some things simply have to stay private.
But there is a lot going on right now and I guess I won't feel the three weeks of vacation. One has already passed by and the weekend will consist of repainting the Pearl.
I also want a home for the children when they arrive next week. It is extremely important to me. Now it's very nice to know they will always have a good week when they don't live with me. It's reassuring that I have what not all mothers have. There is also pride on my part, having chosen the right father for my children. Knowing that their father is the world's best dad who always takes good care of them.
But it's nice that we have that relationship.
The friendships' depths appear, however, in these situations. There is a lot of disappointment involved and I mostly feel sad that this would be necessary for me to figure out who my friends are, who were our friends and who were his friends. Apparently it is not permitted to say that some have chosen side, but noone can take that feeling away from me ... My closest friends and my dearest colleagues still remain and for them I am incredibly grateful.

//Klara