wishlist of the year- part 1

Nellie- den häftigaste barnbokhyllan! Habitats förtjänst för ynka 110 Euros

(med tanke på att det är en bokhylla alltså)!

Edholm-Ullenius, min nya designduofavorit! Got to have in the kitchen!

helt underbar fryddförvaring: Spice friends

Äntligen ett franskt märke som gör inspirerande design! Bakker made with love heter dessa underbara resväskor. Finns i flera färger och storlekar... en favorit helt klart!

En helt ljuvlig gammaldags affisch av Alain Grée som heter "La Ronde". Finns att beställa från Frankrike...

Det är mycket som man ser som inspirerar en i ens vardag- detta är en del av det!

There is a lot to wish for at Christmas. I really like the few original things you can find online. Here a shelf from Habitat, a poster from Alain Grée from France, suitcases from Bakker with love... a lot. And not to forget: Spice friends- a long time favourite!!!

// klara

ajajajajajajajaj

Sitter här uppe mitt i natten, har pratat med 1177 som inte kunde göra mer än att råda en att ringa vårdcentralen imorgon  bitti.... men hade jag varit dem hade jag tagit på allvar min smärta i örat!!! för fy f*****************************n vad ont mitt pulserande vänster öra gör. Anatr att jag helt enkelt fått öroninflammation och saaaaatan vad ont det gör.

Sorry var bara tvungen att skriva av mig smärtan. Det funkade inte dessvärre :(

NATTI

// klara

mina små-våra små

Är bara så otroligt lyckligt lottad son har en underbar Elise och en riktigt charmerande Sander. Mina eller snarare våra barn är det käraste vi har. Känslor kring varför vi skaffade barn kommer tillbaka. Med risk för att peta i ögonen på folk så känns det hemskt när det blir fler och fler par runt omkring oss som separerar och skiljer sig. Jag är samtidigt inte förvånad över att det nu har satts igång en ond tankebana hos många av oss som lever i en relation. Klart man börjar fråga sig själv: är vi ämnade för varandra? Tänk om J har träffat någon annan? Vi kanske inte har utvecklats åt samma håll? Ja, många frågor eftersom alla de par i vår närhet som har separerat är de paren som jag ALDRIG skulle tro det om, de är ju de som verkat så lyckliga. Ledsamt! Så sjukt när man inte har förberett sig för att de ska gå skilda vägar.
Men det är ju ett faktum att småbarnsperioden är krävande sådan. Livet är inte lätt att pussla ihop, tiden för barnen begränsas, tiden för oss begränsas och ärligt talat har Johan och jag varit ute och ätit tre gånger sedan Elise föddes. Det är inte en gång för mycket kan man säga. Men jag känner att vi får offra oss lite för att vi vet att det är en övergående period som vi kommer att komma ut starka och som en enad familj.
Nu vet inte jag om jag blir så illa berörd över att 50% av svenska par skiljer sig- just på grund av att jag alltid haft en kärnfamilj. För mig är det otroligt viktigt. Jag säger inte att man delar mer kärlek men jag gillar inte det man utsätter barn för i en skilsmässa. Det är inte barnens fel att de vuxna inte tänkte till innan de kom. SJÄLVKLART kan saker hända, kärlek kan ta slut MEN jag tycker att man r skyldig sina barn att göra allt man kan för att hitta tillbaka. Men alla har vi våra egna uppfattningar kring detta....

Bara en tanke som helt enkelt malts sönder i mitt huvud....

mys med snö

Detta vaknade vi skåningar upp till idag. Jag gillar vinter och snö men inte skåningarsomärräddaförattköraeftersomdeinteharsattpåvinterdäcken!!!

Är det OK...

…att inte känna sig som en lekmamma- vågar man ens säga eller skriva det???

Det råder många delade opinioner i vårt hem om huruvida barn behöver olika sorters stimuli.

Jag vågar säga att : jag är INGEN lekmamma- jag är en närvarande mamma som cirkulerar kring mina barn men som inte alltid är kanske speciellt närvarande I leken. Det valet gör jag och jag har inget behov av att umgås med mina barn just i den interaktionen. Det är inte helt politiskt korrekt att säga det. Jag lever med en lekpappa. Han är jättekul tycker barnen (jag tycker också det är underbart att se honom in action) MEN jag VILL inte vara som han. Jag är den mamman som går och plockar konstant, som drar fram dammsugaren, som kanske tom sitter med datorn i knäet inne på lekrummet. Jag är den mamman som alltid finns där för mina barn men jag anser att det är nyttigt att kunna ha tråkigt. Man blir inte alltid stimulerad av människor här i livet men då får man hitta egen stimulans.

Av den skolan är jag. Finns det fler som jag eller är det inte alls beskrivningen av den perfekta mamman???

När jag var liten lekte vi mycket själva. Hur skulle mamma kunna ta hand om 4 barn och leka interaktivt med oss HELA tiden. Jag har ingen traumatisk bild av min barndom där jag saknade mina föräldrar och där vi var understimulerade. Vi hittade på egna lekar- alla 4 är ju kreativa och visst måste det ha att göra med att vi alltid har fått hitta vår egen stimulans?

Detta är tankar som råder i mitt huvud för stunden eftersom jag har en Elise som helt klart föredrar sin pappa ”för han är mycket roligare” som hon själv uttryckte det. Jag tror helt enkelt att jag bara måste acceptera denna fördelningen av roller och hitta tillbaka till en härlig relation med min 3,5-åriga Lilla som ger oss båda mycket mer. Tror jag reflekterar mycket mer över detta än hon!!!!

// Tråkmamman

bästa chefen

Man blir helt enkelt otroligt glad att ens chef lägger möda på att göra en glad. Blev faktiskt rörd.
TACK!!!

Published with Blogger-droid v1.6.5

vintern är här - tröttheten med

 Bjuder på lite bilder från Eksjö i detta underbara vinterväder.... var tvungen att prova kameran på min nya mobil- ja man kan ju inte ha iPhone om man jobbar på Sony Ericsson!!!!

 ...inte illa skärpa alls!!!

 Vackra vinterSverige!

 Farmor Annika, Johan och Sander i vagnen- en underbar vinterpromenad runt sjön....

 Härligt vinterlandskap

Frosten fäster överallt...

Nu är det bara min vintertrötthet som skall undersökas. Sov massor extratimmar igår under både bilfärd och under dagen- får inte ihop att jag är sååååå trött. Måste nog kolla blodvärde och B12 igen. Verkar vara något som spökar. Men är det bara det får man väl känna sig lugn.

Pratade just om detta med Johan igår på väg hem från Eksjö. Det kreativa och att jag är uppe om kvällar för att pyssla är ju en del av mig- jag blir ledsen av att jag själv inte orkar. Men bara jag eller min kroppa kan påverka detta. Denna trötthet tar lite kål på mig. Måtte det finnas något som hjälper!!!!

Många tankar flödar...

Ha en härlig vinterdag allesammans.

// klara

mitt älskade halsband

Det är konstigt när saker och ting förändras. Man har lätt att gå tillbaka till det som en gång var. Man har lätt att ångra saker man INTE sa och saker man INTE gjorde för att man tänker att allt kommer ändå vara detsamma.

Igår morse skulle jag välja halsband. Johan och barnen är ju i Eksjö så jag tänkte att mitt "världens bästa mamma" skulle sitta fint (tänker ju på Elise och Sander hela tiden när de inte är hemma när man själv ska sova). Men så kom den där känslan igen att jag inte vill använda halsbandet- det står ju faktiskt på baksidan JOHAN & ELISE. Men var är Sanders namn??? och dessutom skulle jag behöva plocka bort mitt Efva CARPE DIEM. Det känns konstigt att plocka bort det från halsen. Det smycket är nog faktiskt ett av de mest betydelsefulla smycken jag någonsin fått. Inte på grund av att jag fick det av mitt ex- NEJ såklart. Jag fick det av honom samma dag som hans mormor dog. Jag stod henne väldigt nära och bodde hos henne ett bra tag. Jag visste att hon på fredagar var och bredde mackor till de behövande. Jag var själv i Frankrike den dagen för att hälsa på mina föräldrar. Den dagen ringde jag henne på förmiddagen. Hon svarade inte och jag sa till pappa "ja just det Siv är ju och brer mackor!!!". Det var precis det hon gjorde. Jag glömde ringa upp igen och satte mig på planet för att mötas upp i Västerås av en människa fylld med känslor. Vi åkte hem utan att jag var medveten om att något hade hänt. Han drog fram en sådan där fin liten svart ask som bara Efva Attling gör och sa att jag har en sak till dig. Självklart blev jag överlycklig- men i samma sekund sa han också "det är en sak jag måste säga dig- mormor har dött idag"... Min värld rasade- jag blev helt förstörd! Neeeeeej så skulle det inte gå till. Det ironiska var ju också att det stod CARPE DIEM. Hur jäkla lätt är det att fånga dagen när det blir så fel.
Smycket är numera en symbol för mig. Jag bara kände på mig igår morse att nej jag behåller nog gärna smycket på. Det gjorde jag och tur var väl det för ännu en gång fick man inse att man borde uppskatta vardagen och allt som står en nära ÄNNU mer än man gör.

Ångest!

Stora pussar till alla mina älskade nära!!!!

// klara